Ledsen
Vi åker på varsin resa till Wien. Vi träffas där. Han ser på mig, ser mig och säger "fan du e ju snygg, det hade jag glömt bort"
Jag blev löjligt glad
Hemma igen så sa jag att jag lovar att använda kjolen och linnet från Wien, det kunde det vara värt för de komplimangerna och det hånglet.
Han svarade "vilken kjol?
Han kom inte ihåg Wien
Jag gör müsli. Den är jättegod. Han tycker att den är ok, men den klumpar dig i filen.
Vi behövde verkligen gå till affären. Jag är helt slut. Han åker i väg och spelar fotboll och jag uppfattar att han ska handla på vägen hem. Inte visar det sig, men ok han var genomsur. Han frågar "du har inga planer på att gå till affären? Jag svarar "nä men kan göra det om du ber mig det snällaste du kan" varpå han replikerar "nähä då struntar vi i det då"
Varför kan han inte ge mig en komplimang?
Varför kan han inte tycka att det jag gör är bra?
Varför kan han inte be snällt?
Jo jag är åxå sliten, trött och stressad...
Jag blev löjligt glad
Hemma igen så sa jag att jag lovar att använda kjolen och linnet från Wien, det kunde det vara värt för de komplimangerna och det hånglet.
Han svarade "vilken kjol?
Han kom inte ihåg Wien
Jag gör müsli. Den är jättegod. Han tycker att den är ok, men den klumpar dig i filen.
Vi behövde verkligen gå till affären. Jag är helt slut. Han åker i väg och spelar fotboll och jag uppfattar att han ska handla på vägen hem. Inte visar det sig, men ok han var genomsur. Han frågar "du har inga planer på att gå till affären? Jag svarar "nä men kan göra det om du ber mig det snällaste du kan" varpå han replikerar "nähä då struntar vi i det då"
Varför kan han inte ge mig en komplimang?
Varför kan han inte tycka att det jag gör är bra?
Varför kan han inte be snällt?
Jo jag är åxå sliten, trött och stressad...