dethandlaromjag.blogg.se

Jag har kontaktat familjerådgivningen ang parterapi - känns nervöst i magen. Det jag är nervös för är att prata med Maken. Hur kommer ha reagera på att jag vill att vi går i terapi? Vad kommer att komma ut av terapin?

Jag har bara frågat om kostnad och väntetid å spnt. Känner att jag måste börja preppa mig själv rent psykiskt - stärka mig i mitt beslut.

Det finns så mycket som jag vill prata om:

Alkoholvanor/ beteende
Vem gör vad hemma?
Respekt/ om att se varandra. Att lyfta varandra.
Tillgivenhet och fysisk närhet

Mycket mer vi! Det är skönt. Vi har pratat mer.
Hade vi inte varit i Åre och i Spanien där vi delat hus med alltför många för att ett sexölov ska vara genomförbart tror jag att det hade löst sig lite där åxå.

Jag är dok välödigt medveten om att sexbiten är viktig för mig att lösa - inte lika viktig för Han. Men det är ngt som vi måste ta tag i.

I Relationen blir det mitt nästa projekt....Och jag ska inte ta det när jag är låg och PMSig....(note to myself)

Jo det är lite bättre.Lite i alla fall.
Lite mer vi

Något har förändrats - jag vet inte vad. Men det är bättre. Jag var nog inne i en humördipp, Han åxå. Visst finns det saker vi skulle kunna jobba på - arbetsfördelningen tex....jag kommer att jobba på den på mitt vis...Jag kommer börja med att tvätt-vägra. Tvättar inte han, tvättar inte jag (annat än det som gynnar mig). Kanske barnsligt...men jag tror mig veta att en demonstration är mer effektiv än ett samtal han bara tycker är jobbigt. jodå - visst skulle vi säkert må bra av lite terapi åxå...men jag känner mig...jag kommer inte att ta ta i det. Det finns flera anledningar.. 1 jag orkar inte 2 schemat är så späckat som det är utan att knöka in även detta 3 det känns bättre 4 Han kommer att tycka jag är så inihlvt jobbig som föreslår det...och just nu orkar jag inte 5 Han tar på mig igen...och jisses vilken betydelse det har för det emotionella

19 av 20 ggr är det jag som tar initiativet. Vare dig det gäller en öm smekning i farten, en puss, en kram, sätta sig nära i soffan eller ett litet hångel. Initiativet till sex tar jag däremot sällan. Orkar inte bli avvisad längre. Så vårt varannanveckassexpålördagmornarna bidrar han faktiskt till...

aldrig en blomma (möjligen under protest, fast från barnen på Morsdag), aldrig en överaskande julklapp "fast vi ingen skulle ge", inget spontant vare sig litet eller stort, inga intiativ till att boka gemensamma aktiviteter eller något på tu man hand (ja om vi bortser från resor ihop med hans kompisar)