dethandlaromjag.blogg.se

Ventilen för det som behöver stötas, blöta, ältas och smältas

Hur mår Han?

Publicerad 2013-03-20 13:23:47 i Relationen till maken

SMS konversation:

Jag: Hur mår du? Det känns inte som du mår bra som ngt tynger dig, att du inte är glad. Om det är så, prata med mig, berätta för mig

Han: Va? Har du skickat rätt??

J: Jo om det är du som är gift med mig :-)

H: Nä det är inget speciellt förutom att det kan vara svårt att få tag på ett bra uttag i sitt eget hus (kopplat till att vi i morse diskuterade var ma lämpligast laddar mobiler och gps-klockor). Men jag vet inte om det är att lätta hjärtat :)

J: För att ladda din telefon eller din energi? ;-)

H: Både och

Jag ringer upp honom

J: Vad menar du, vad är det? Vad kan jag hjälpa dig med? Hur kan jag stötta

H: Va??

J: Ja appropå ditt SMS

H: Jag försökte bara vara artig och svara som jag trodde att du ville, typ

J: Men hur är det då? Det känns som som du är mest arg och irriterad

H: Skulle kunna säga detsamma om dig

J: Jag är inte arg - undrar mest över dig. Antingen så tycker jag vi då slutar upp med att vara småsura eller så har vi ett problem och det behöver vi ta tag i!?

H: Då gör vi det?

J: Vaddå, vilket då?

H: Slutar vara sura

J: Ja absolut

H: Är vi färdiga nu?

J: Visst. Puss

H: Puss, ses sen.

Analys på det?

Kommentarer

Postat av: Kattamman

Publicerad 2013-03-20 13:32:39

Han är ju livrädd för att prata om något allvarligt och försöker skoja bort det.

Sen kanske inte ett mobilsamtal på jobbet är bästa tillfället heller. Men när du så tydligt visar att något oroar dig tycker jag att han i alla fall borde bemöda sig om att höra vad du säger, även om han inte håller med dig om att det finns några problem

Postat av: Maja Gräddnos

Publicerad 2013-03-20 14:10:22

Jag har läst dina inlägg och funderat mycket på vad jag ska svara dig.

Detta svar gäller alla dina inlägg, inte bara det du skrivit ovan. Och baserat på min egen historia så är jag kanske benägen att måla fan på väggen.

Men jag tycker som så. Om det känns som att någonting är fel så är det någonting som är fel. Och det ska man ta på allvar. Om man gör som jag och Pelle gjorde i många år, sopar det under mattan och inte vågar titta på det, då tappar man bort möjligheten att hantera det medan det är i hanterbar storlek.

Ja man kan skylla på att småbarnsåren är slitiga. Men samtidigt ska man ju ha ett förhållande då också, och ett förhållande som finns kvar även när barnen blir större. Och då duger det inte att leva parallella liv och hoppas att man landar sedan vid samma station längre fram. Risken är faktiskt att man inte gör det.

Jag tycker att frågan Vart är vi på väg och vill vi dit? är så bra. Vart är ni på väg om ni fortsätter i den riktning som ni färdas nu? Vill ni dit?

Som den lilla saken med presenter. Jag köper inte riktigt detta att man visar sin uppskattning på olika sätt. För. Det finns ett steg längre i detta. Det handlar om att faktiskt göra saker för att göra sin partner glad. Det kan vara minismå saker. Men att man gör dem för att göra sin respektive glad. Och då duger det inte att man sorterar sin partners strumplåda om du partnern faktiskt ger katten i hur strumplådan ser ut. Det gäller att man är intresserad nog av varandra för att ta reda på hur man gör sin partner glad. Alltså inte hur man själv vill uttrycka sin uppskattning utan hur partnern vill bli uppskattad. Därför att det finns en gåva just i själva saken att intressera sig. Att se någon.

Om man inte ser varandra längre så är det för mig en varningsklocka. När ska man börja se varandra igen? Och vad händer om man inte gör det? För mig kommer grundstommen i mycket just från att bli sedd. Om jag inte blir sedd blir jag inte kåt och så blir det inget sexliv exempelvis.

Alltså. Kontentan. Ta hjälp. Inte för att det är katastrof nu utan för att det inte ska behöva bli katastrof senare. Och även för att det kanske blir så mycket bättre senare än om man bara kör på i gamla hjulspår (även om det inte blir någon katastrof alls). Familjerådgivning, parterapi, någonting sådant. Prata på allvar om det som faktiskt är någonting av det viktigaste i livet. Vart är ni på väg och vill ni dit?

Postat av: Tudorienne

Publicerad 2013-03-20 19:59:09

Kloka Maja här har helt rätt tror jag.
Hög tid för riktiga snack på allvar, med eller utan vägledning.

Kommentera inlägget här

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv