dethandlaromjag.blogg.se

Ventilen för det som behöver stötas, blöta, ältas och smältas

Relationen till maken

Publicerad 2013-03-18 07:51:23 i Relationen till maken

Känner mig så innihelvete ouppskattad hemma...Söker eg ngt annat ord men hittade inget. Osedd är nog bättre. Känner inte att jag får vare sig verbal eller fysika cred...för någonting. Och inte kan jag ta upp och prata om det heller för "det finns inget problem" och "du har bara ett stort bekräftelsebehov". Fast jag tror inte det...men ngn bekräftelse, ngn gång, vore ju kul. Att få höra att jag är duktig, snygg, hunnit med, presterat, att jag älskas. Jo, jag älskar honom...tror jag...men jag vet inte hur länge... Känner mig inte älskad...
Ledsenklump i bröstet.

Jag hopas jag bara är nojjig och överreagerar... Att det är"fel"tid i månaden.
 
"Tar mig för given" är en annan beskrivning som dyker upp
 
Har försökt att ta upp detta för diskussion vid något tillfälle. Det brukar bli ren katastrof.
Jag försöker vara saklig och tydlig. Han upplever att jag är arg och anklagande.
Jag blir ledsen och känslig. Han tycker att jag är besvärlig och överreagerar.
Jag frågar om han tycker att det är en ok situation hemma. Han säger att så här är det när man har små barn.
 
 
Är inte säker på att han har rätt

Kommentarer

Postat av: Tudorienne

Publicerad 2013-03-18 07:59:10

Det där bemötandet (från honom) ger jag inte mycket för, rena tramset. Är det så svårt att kommunicera tycker jag ni ska gå iväg till en parterapeut genast.

Visa med en gång att du menar allvar och gör inte detta till en följetong. Det är mitt tips.

Postat av: Kattmamman

Publicerad 2013-03-18 10:00:01

Håller med. Parterapi kan vara en lösning om det inte går att komma fram till honom.

Genom att gå med på det så visar han också att han tar dig/er på allvar.

Oavsett om du överreagerar eller har ett väldigt stort hävdelsebehov är det dig han har valt att leva med och så är det ditt behov och dina känslor som måste respekteras.

Svårt, men alternativet är ännu svårare.

Postat av: Kapybaran

Publicerad 2013-03-18 21:03:50

Svårt.... nej, inte är väl småbarnsåren de mest passionerade. Av sig självt. Men just därför blir det ju extra viktigt att se, lyssna, bekräfta.
Han kan inte avgöra vad som är lagom bekräftelse för dig, men han kan avgöra hur mycket han mäktar ge.
Därifrån får ni utgå, tänker jag, och se hur stort glappet är och var i det glappet ni kan mötas.

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela